Ny bok av Tonie Lewenhaupt
I inledningstexten skriver Tonie Lewenhaupt ”Konfektionssydda kläder passar vår syn på samhället, kvinnans rättigheter och våra förhoppningar om jämlikhet och yttrandefrihet. Tidig svensk konfektion var ofta slentrianmässigt kopierad efter utländska förebilder, men utmärkta undantag fanns vilka visade vägen från 30-talet till 60-talet och en ny tid av självständig design. Erling Richard, Kerstin Lokrantz, Rohdi Heintz och naturligtvis Katja of Sweden var lika viktiga pionjärer som de konfektionsföretag som en gång insåg vikten av självständig design."
Utdrag ur kapitlet om Kerstin Lokrantz
Kerstin Lokrantz var lång, blond, kreativ och otålig, arbetade som modell, tecknade, sydde sin egen garderob och tackade ja när konfektionsföretaget Ivar Wahl frågade om hon ville göra deras nya kollektioner. Året var 1951.
Det var modigt av Wahls, som de senare hette, med tre bröder och viljestarka ingifta, att satsa på en ung oerfaren formgivare. Eller så var det just därför. Hon behövdes i allra högsta grad.
Kerstin Lokrantz första kollektion hade stor framgång. Inköpare och kunder var entusiastiska. Inklusive utlandet. Kunder som Harrods i London. Magasin du Nord i Köpenhamn och snart de stora varuhusen i New York hyllade Wahls och deras unga orädda designer.
En förlängd herrskjorta, en lika lång polotröja, en ryggknäppt knälång cardigan, sommarklänningar i enkla ränder, bomull för fest, brodyrkanter på oväntade ställen, fickor åt alla håll, okonventionella slejfar, och som om det inte var nog satte Kerstin superbreda skärp i svart lack eller sadelgjord runt midjorna. Det var nytt och okonventionellt men inte utmanande. Hon fann sin ton i den svenska allmogekulturen. Folkdräktens skjortor och förkläden, väggmålningarnas stiliserade mönster och sängarnas randiga madrassvar påverkade henne lika mycket som förra sekelskiftets arbetskläder i manchester eller barnens sjömanskläder i kadettrandigt. Allt detta tolkade Kerstin fritt och enkelt.
Hennes kläder var lätta att leva i, enkla att ta på sig, fria att tolka efter tycke och tillgångar. Nästan inga av Kerstin Lokrantz plagg för Wahls finns kvar. Nordiska museet har en klänning i bolstervarsrandigt på hedersplats. När jag gjorde min första mode-historiska bok Lilla svarta 1984 fick jag låna några av hennes plagg från vänner på tidningen Femina. Tio år senare sydde Kerstin själv upp två kopior till mig och två nya projekt. Idag finns en svart basklänning och ett turkosblått liv i Röhsska museets samlingar.
Paradoxalt nog är det mycket svårare att hitta en tidstypiskt svenskt konfektionsplagg än ett original från Dior eller Balenciaga!
Elsa Lokrantz, Kerstins dotter, har så långt det går dokumenterat hennes yrkesliv men några kläder finns inte kvar. Förklaringarna är de vanliga. Ett konfektionsplagg slits ut, försvinner utan spår till insamlingar och har inget värde. Undantagen är Katja of Swedens grovstickade plagg och de klädsamlingar som teatrar och filmbolag ömt vårdar. Textilmuseet i Borås samlar också, och alltmer intensivt, svensk konfektion och kommer så småningom att ha en bred och spännande samling från de första kapporna i slutet av 1800-talet fram till idag.
Inför en TV-serie om svensk konfektion som visades i september 2022 skulle jag berätta om Katja of Sweden som arbetade nära under många år. Katja började som designer på MMT 1954-55, Kerstin kom till Wahls redan 1951. De båda formgivarna hade delvis olika målgrupper men Kerstin Lokrantz var pionjären. Utan henne hade svensk konfektion haft en trögare start och en sämre självständighet.
I boken Finns i flera färger och storlekar: Svensk konfektion, en historia får vi följa med på en personlig stilresa över konfektionens framgångsrika utveckling i Sverige. I mitten på 1900-talet sydde svenska fabriker det mesta i klädväg: kostymer, klänningar, kappor, arbetskläder, korsetter och mycket annat. Berättelsen löper genom olika plagg i tid och rum, från eleganta kappor till revolutionerande jeans. Det handlar om snitt, material, dekorationer, detaljer, klädbestånd och färg. Vi möter också tongivande modeskapare, illustratörer och designers. Vi får även läsa om de klassiska butikerna, utvecklingen av postorder och andra banbrytande förändringar i modebranschen. Boken är rikligt illustrerad med modefoton, skisser, tidningsklipp och personliga berättelser.
Tonie Lewenhaupt är författare, dräkthistoriker och tecknare. Hon är utbildad på Konstfack och har en mångårig erfarenhet av modebranschen i egenskap av journalist, författare och illustratör. Bland hennes tidigare böcker finns Tidlösa trådar klassiska kläder från antiken till våra dagar, Kläders tysta språk, Svart som idéer och tankar kring svarta kläder, Inte bara mode samhället som modeskaparesamt Bilden av modet tillsammans med Lotta Lewenhaupt.
Bokförlaget Arena.