Provocerande nytänk — Vintage Wahls

”När modefirman Wahls 1951 anställde Kerstin Lokrantz som formgivare var det som att släppa in en punkare eller Pippi Långstrump i ateljén.

För oss idag ser kläderna hon ritade ut som elegant dammode av 50-tals snitt, men det beror på att vi saknar 50-talsblicken. Mode för tonåringar var i början av 50-talet något helt okänt. Det fanns barnmode och dammode. Dammodet dikterades från Paris. Varje säsong kopierades modeller och siluetter från de franska modehusen, med mer eller mindre lyckat resultat.

En av tidens mannekänger var Kerstin Lokrantz, och precis som alla andra mannekänger fick hon själv fixa lockarna, läppstiftet och pudret, ta med sig skor, handväskor och smycken till fotograferingarna. Hon tog vara på möjligheterna och satte på sig tråkiga plagg bak och fram, fäste stora säkerhetsnålar på axlarna till en trikåtopp, valde bort skor med klack för platta ballerinaskor som hon sydde fast slejfar på, satte upp håret i en hästsvans. Flickor som läste modetidningar kopierade hennes stil. De två åkte snart på Europaturné som tonårsmannekänger.

En av firmorna Kerstin mannekängade för var just Wahls. Och med färskt diplom från Beckmans modeutbildning i fickan blev hon modelltecknerska på firman. Familjeföretaget var specialiserat på trikå och stickat, men gjorde också klänningar, och det var dem Kerstin började arbeta med, på sitt eget sätt. Det handlade inte bara om snitten, utan hon bröt mot reglerna för vilka material och färger som fick användas. Hon valde bort mjäkiga blommönster för enfärgat, vävda ränder och tryck från Mölnlycke och Stobo. Hon valde småbarnstyger som kadettrandigt och smårutig bomull. Ritade konfirmandklänningar i bomullsbrodyr istället för slinkig viskos. Tänkte ut modeller i herrkvaliteter som manchester och tweed, eller markisväv. Använde färger som ärtgrönt, violett, orange tillsammans med babyrosa och svart. Och hon höll sig inte från vad Paris dikterade utan hon hämtade idéer från USA: 

”Alla amerikanska filmer, alla låtar, att pojkar och flickor kunde umgås otvunget med varann.

De fick också ett rörelseschema som vi inte hade, satt slarvigt, bredbent, stod och hängde, en nonchalant stil som var jätteupphetsande”, har Kerstin berättat. Inköpare och den äldre generationen blev förfärade, alla under 20 stormförtjusta, och tonårsmodet hade kommit till Sverige. Kollektionerna såldes till både Harrods i London och Magasin du Nord i Köpenhamn.

Sex år blev det på Wahls. 1957 gav sig Kerstin ut på nya äventyr och Wahls värvade nya formgivare, som Gunilla Pontén och Gudrun Sjödén, men den historien tar vi en annan gång.”

Läs mer på Kerstin Lokrantz Instagram



Reportage av Viveca Carlsson för Tidningen Scandinavian Retro
Nummer 2, 2019, sid 32-35